Vem hinner klappa vänligt på en rynkig kind? När man mer än sjukhus behöver sällskap och mänsklig närhet. Här berättar Lena Katarina Swanberg om sin mammas sista tid, år då ”allt var hemskt”, men år som till slut blev värdiga tack vare äldrevården: en makalöst tålig yrkeskår med väldigt snälla händer.
Tillbaka där man började: hjälplös som en bebis, är det ödet som måste drabba oss som äldre? Gunilla Boëthius tycker att åldrandet en dag kastade sig över hennes föräldrar med stormstyrka. Läs mer på seniorval.se...
Lägg till ny kommentar